emeliebrambeck

Förskolan: Jag hamnade inte i samma klass osm min bästa vän och då dog vår vännskap ut, helt! Men jag fick nya vänner, som man lekte med varje dag.

Första klass: Då var allt som i förskolan, alla var snälla och góa mot varandra i vår klass. Helt underbart.

Andra klass: Då kändes det lite stelt men det var ändå okej. Ingen som var direkt dum, men de hade ju sina stunder.

Tredje klass: Vi slogs iho med 3 gul och blev 3 a, då jag hamnade i samma klass som min förredetta bästa vän. Hon hade nya vänner och de hade sitt lilla "gäng". Dom var verkligen inte snälla, de skulle hela tiden vara med killarna och dom blev de "populära". Iprincip alla tjejer fick umgås med dom utom jag. För jag var överviktig. Man var tvungen att väga mindre en ett visst antal kilo för att få vara med dom. Jag var den ända som inte vägde under det. Så jag gick helt ensam under hela 3:an.

Fjärde klass: Då fick vi en ny lärare. Då började helvetet rejält. Tjejerna fortsatte med sin "viktregel" och de började få övertag över killarna. De fick med sig killarna att tränga ut mig. Alla utom två personer.. en som själv också var utstött och en som bara höll sig i bakgrunden oftast. Tjejerna började spola ner mina skor i toaletten innan rasterna så jag fick aldrig rast utan fick gå och torka rent mina skor. Under idrottslektionen gick några tjejer ut i omklädningsrummet och skulle "dricka" men egentligen spolade de även ner mina kläder i toaletten eller la dom i duschen. Och så kom en ny tjej till klassen som började umgås med mig, vi hade våra motgångar men ibland var hon med de andra tjejerna för att själv inte hamna illa till.

Femte klass: Nu kom ännu en ny tjej till klassen, hon kom in med de andra tjejerna direkt och började lika dant hon. Och såhär fortsatte det ut hela sexan också.

Skätte klass: - ll -

Sjunde klass: Då hände något, jag växte mycket och tränade riktigt hårt, jag gick ner 13 kilo på EN VECKA! Mamma trodde jag hade fått anorexia och frågade folk i skolan om jag åt. Men när jag då gick ner i vikt och började fixa till håret o sminka mig så blev jag helt plötsligt en i gänget.. allt blev bra ett par månader. Sen var de igång igen, antagligen för de var avundsjuka för jag kom in med killarna mer, dom bryr sig liksom inte riktigt om utseende osv.

Åttonde klass: Då blev allt kaos igen, en tjej ljög för sin vän om att JAG hade sagt något dumt fast än jag inte gjort det. Och vi fick just då en ny rektor som fick höra hela historien om min skolgång Då fick jag testa i 8 b två veckor. Sen blev jag kvar där, det var så himmla góa tjejer där. och det var en sådan sammanhållning i klassen. Alla var hur snälla som helst och äntligen fick jag ÄKTA vänner som respekterade mig för min PERSONLIGHET.

Nionde klass: Då började 9 a & b sammarbeta mer, och vissa tjejjer och killar förändrades helt i b, och tjejerna började inte lika dant igen men de ville bara ha bråk. Så jag hade väl ett par bra månader i 7:an och förskolan & ettan var ju bra. Men resten av mitt liv i skolan var ett rent helvete.

Idag när vi gick ur kyrkan skulle alla fota, jag tog ett foto med Julia och ett med klassen, sen drog jag. Jag hade verkligen inget där att göra. Jag vill inte ha några bilder på folk jag inte vill minnas. Jag drog inte till festen som pågår just nu heller, istället träffade jag min älskade pojkvän. Så detta är en riktigt befrielse.

Så jag vill inte tacka för dessa "underbara tio åren" som alla andra säger att dom vill. Jag vill bara be de flesta dra åt helvete sen lämna skiten.
Nu slipper jag er äntligen. NU börjar MITT liv!
Så jag vill hellre säga

Tack för jag slipper se er igen!
Ha det så bra loosers!